Slapp flyga själv för S1 och Yacob åkte med samma flyg. Väl på flygplatsen träffade vi Christopher, som skulle lämna ön för gott. Tror dock inte att ön ville att han skulle lämna för inget gick hans väg. han tappade bordingpass, hade övervikt i bagaget, hade sönder brallorna. Ja allt hände den stackarn. Tur att Yacob var med och höll honom vid liv i alla fall.
I alla fall, den enda som visste att jag skulle komma hem var min kära bror Martin, så han fick ställa upp och hämta från flygplatsen. Han stod där med sin ruttna bli men dem ett leende på läpparna. Det är skönt att komma hem och träffa alla. Man märker verkligen hur mycket man saknar sin familj när man kommer hit. Hemma är man så upptagen med annat.
Åker hem till mami och väcker upp henne. Kan ju även berätta att vi kvinnfolk i Lindgren-familjen har en tendens att grina för allt möjligt så det blev såklart ett litet gråtkalas när jag hoppade på henne där hon låg så rofyllt och sov. Så låg vi där sida vid sida och pratade en stund och myste som bara mamma kan.
Så i dag till den som jag egentligen var ute efter att överraska. Allt var tvunget att klaffa, in i minsta detalj. Så mami fick höra efter vart Emilie höll hus så tog jag bilen och gasade iväg, vilket för övrigt är en fröjd jag älskar ju verkligen att köra bil, kom ut på landet och smög runt lite knackar på dörren och så kommer hon och öppnar. Ögonen höll på att hoppa ur skallen och så klämmer hon ur sig "men fan Sara jag har ju precis sminkat mig". Ytterligare ett gråtkalas. Härligt att va hemma.
Pappa fick sig också en lite överraskning när han steg innanför dörren. Min fina pappa. Fick mig en riktig björnkram. En sån som nästan tar luften ur en.
Jag vet inte varför men alltid när jag kommer hem, oavsett om jag är hungrig eller inte men jag måste gå och reka vad som finns i kylskåpet hemma. Kolla så att det som bör finnas där finns där.
Idag till min lycka så fanns raggmunk med fläsk och lingonsylt. Jag jublade och högg ett par stycken. Tror seriöst att det var över 2 år sen jag åt raggmunk senast. Det är ju förjävla gott och underskattat.
Nu sitter jag ute på landet med mina fina hundar och tittar ut över gården. Det är lite grått ute men ändå inte så kallt. Trodde att det skulle vara kallare, men jag är otroligt glad att det inte är det.
Nu är det dags att dra in till stan och köpa lite träningskläder så att jag kan ut och träna imorgon som jag lovat Frida att jag ska göra medans jag är borta. Vi får se hur det går nu när jag inte har henne här. Men jag kan tänka mig att om jag inte sköter mig så kommer jag nog att få faaan för det när jag kommer hem...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar